Trädgårdens tider

Det hela började med några solrosfrön som jag i ett impulsköp inhandlade. Hade egentligen inte stora planer, på den tiden hade vi en stor balkong som var ny för året och jag tänkte väl egentligen köpa några färdiga plantor. Men så passerade jag de där fröna i affären och tog en påse solrosfrön. 5 kronor kostade påsen och jag petade ner några frön i små burkar med jord. De blomsterkunniga i min omgivning skrattade lite och menade att det var alldeles för sent, det skulle inte hinna bli några solrosor, i alla fall inga som blommade. Jag lät dock fröna ligga kvar i jorden, de tog ju liksom ingen plats där de stod på fönsterbrädan, och snart började det spira. Små smala och rangliga plantor som letade sig upp mot ljuset.

Och jag blev förälskad!

Jag vet inte om det är det faktum att man är med och skapar liv. Det där gröna, sköra som spirar uppåt utåt framåt och som växer och bevisar att det faktiskt finns goda ting i denna annars så hårda och karga värld. Jag tycker att jorden luktar så gott, mullrik och mustig rinner den mellan mina fingrar. Inte sällan låter jag bli att arbeta med handskar just för att jorden mellan fingrarna är så uppfriskande att känna. Och när plantan når sin kulmen och blommar med sin prakt, ja då känner man en viss seger, ett klimax och det som var ett litet intetsägande och brungrått frö kan bli en enorm vacker blomma som står sig hela sommaren och långt in på hösten. Som samlar fjärilar och bin och doftar gott på kvällen när man dricker kaffe på altanen.

Det som började med några solrosfrön på ett fönsterbräde har nu expanderats till en mängd olika frösorter som sås varje vår, ett växthus som är alldeles för litet (men å andra sidan så undrar jag om man någonsin kan äga ett som är tillräckligt stort), perenner som delas varje höst och på så sätt förökar sig, en trädgård på 800 kvm som tränger fruktträd, doftande blombuskar, bärbuskar och rabatter. En make som suckar irriterad när mjölkkartongerna trängs på köksbordet i mars och sockerärtor, jordgubbar och smultron som uppskattas av många, särskilt av dottern på två år som kan plocka och mumsa själv.

Tiden flyter fort i trädgården men billigt är det då rakt inte. Inte på något sätt går man med vinst i växthuset trots att vi under sommaren är självförsörjande på tomater, paprika, gurka och sallad. Men det ger mig ro i en annars ganska stressad tillvaro. En ro som jag tidigare haft mycket svårt att finna. Och bara det är ju värt mycket i sig.

Solrosorna? De ståtade hela sommaren på balkongen med stora vida gula blommor. Den högsta solrosen blev över 2 meter hög.