Igår åt vi en snabb frukost och stuvade sedan in barnen (S är två år och J är fyra månader) i bilen och styrde mot Haparanda med IKEA som mål. Resan dit gick bra, J sov som en stock hela vägen och S sjöng sånger, lekte med sina skor och slumrade faktiskt några minuter. Väl framme fick vi leta lite för att hitta en parkering (alla människor norr om Umeå hade tydligen bestämt sig för att besöka IKEA) men efter visst snurrande hittade vi en plats i alla fall.
Dagen löpte nästintill helt smärtfritt och tjejerna uppförde sig exemplariskt. Det enda momentet som blev besvärligt var när jag satt och ammade J på en fin IKEA-säng. Plötsligt bestämmer hon sig för att bajsa och kräkas i ofantliga mängder och med kräket på golvet och bajset rinnandes över alla kanter fick jag smått panik där jag satt. Maken, S och mina föräldrar hade nämligen begett sig mot restaurangen så där satt jag själv på den fina sängen med kräk och bajs på mig, på J och på den fina IKEA-sängen och golvet. Lyckades fiska upp mobilen och kalla på hjälp och tillsammans lyckades jag och maken rädda situationen. Tydligen är det inte alla kunder som brukar erbjuda sig att skura både varor och golv men vad gör man inte? Vi vill ju gärna kunna handla där igen.
Nåväl. Vi lyckades köpa allt vi skulle ha och som stod på listan samt lika mycket till som inte stod på listan men som vi tydligen behövde men som vi inte visste att vi behövde men som vi numera vet att vi behöver. Efter att betalat och lyckats pressa in allt i bilarna (tur mamma och pappa var med för vi hade aldrig rymt allt vi handlat i vår bil) styrde vi hemåt och även den resan gick smärtfritt.
söndag 6 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
oj vilken trevlig matstund ;) ja varför blir det alltid så? att man hittar en massa men helt plötsligt inte kan leva utan :)
SvaraRadera