Vi går mot ljuset...

... så nu byter jag mall på bloggen. Grönt är så skönt!

Annandagen..

... blev precis lika lyckad som förra året, om än ännu bättre på vissa plan. Maten var supergod även om vi missberäknade tiden så gästerna fick vänta nästan 50 minuter mellan förrätt och efterrätt men som både mamma och brorsans flickvän sa: "det var det värt"! Efter kraftig chokladmoussetårta (vars grund på 70%-choklad gjorde den lite för vass, jag ska ta choklad med något mindre kakaohalt nästa gång) var avklarad åkte sällskapsspelet fram som jag och maken gav mamma och pappa i julklapp och vi hann spela hela tre (!) omgångar innan klockan visade halvtvåmittinattensnartmorgonförosssomharbarn och gästerna packade in sig i bilen och åkte hem.

Mycket trevligt, god mat och mycket gott vin! Jag är nöjd med årets julhelg, det har varit familjen, massa mat, klappar, Tomten, julstress, julefrid och stämningsfull snö. Ja ni vet.

Nu laddar vi för nyårsfest hos grannarna och passar på att vila under mellandagarna.

Julafton

Jag har en helt fantastisk familj! Trött, mätt samt med träningsvärk i kinderna (efter alla skratt under sällskapsspelet som drog ut på tiden så pass att vi inte kom i säng före tvåtiden) stupade vi i säng. Tydligen har jag varit snäll i år för klapparna var otroligt fina! Barnen var mycket nöjda, Tomten var hysteriskt rolig och frukosten i morse var oslagbart god. Det där med att sova över var ingen dum idé, kanske gör vi det till en tradition?

Nu ska jag göra morgondagens efterrätt då min familj kommer hit på annandagsmiddag, något som verkar bli en tradition efter önskemål från min mamma. Och inte mig emot! Det var riktigt trevligt förra året och jag tror det kommer bli minst lika trevligt i morgon. Det blir fyrarättersmiddag och givetvis mer sällskapsspel under kvällen. Ikväll ska jag göra en tidig kväll för något säger mig att det blir en riktig uppesittarkväll i morgon igen.

God fortsättning på julen, allesammans!

Dan före dan före...

Nu är det två dagar kvar till julafton. I kväll ska vi handla den sista julmaten, mat för juldagen samt för annandagen. På annandagen kommer min familj hit och äter middag och vi ska bjuda på "Fredrikssons fläskfilé" som våra goda vänner lärt oss att laga. Då de flesta affärer är stängda på juldagen (samt att inga nya varor ändå tas in) ska vi göra bort all handling idag. Även två julklappar (de två sista!) ska inskaffas (makens samt min mormors) och det lär gå fort då jag vet precis vad jag ska köpa.

Jag riktigt längtar till julafton nu. Äldsta dottern (2,5 år) är så medveten i år och förstår vad som ska hända. Det ska bli ruskigt mysigt att se hennes blick när Tomten knackar på fönstret utanför mina föräldrars vardagsrum. Jul utan barn går inte att mäta med jul tillsammans med barn. Och jul tillsammans med SINA EGNA barn är förstås oslagbart.

God Jul på er allesammans!

Äntligen!

Nu händer det! Varje år får jag en varm känsla i magen när jag inser att ljuset är på väg att komma åter. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag är ingen vintermänniska.

Med ljuset kommer plantering och blomster. Jag tänker på lökarna som ligger under jorden, både de i rabatterna och de i krukorna i garaget. Ljuset ska så småningom väcka dem till liv och sprida vårkänslor. I år har jag planterat krokusar i gräsmattan (eller som maken sa: "Tina har grävt ner något konstigt i gräsmattan som ska få den att blomma". Det ska bli spännade att se om "de där konstiga sakerna" orkar ta sig upp ur vår förvånansvärt täta gräsmatta någon gång i maj.

Med ljuset kommer så mycket annat än det livsviktiga ljuset för växterna. Det kommer med värme, med vår, med smältande snö och med nytt år. På årets första dag ska jag beställa chili- och paprikafrön och när februari är förbi är planterandet i gång på allvar. Det är drygt två månader kvar av kall vinter innan vårvintern gör entré och därefter brukar det gå undan.

Jag har bestämt mig för att leva i nuet men just i mörkaste vintern är det svårt. Om jag får stå med ena benet i drömmen om den närmaste framtiden blir mörkret och kylan klart enklare att överleva. Som tur är står julen för dörren och det gör det hela förstås också betydligt lättare. Julafton blir med min familj och det är alltid lika mysigt. Mamma och pappa gör mängder med god mat och Tomten är alltid så snäll. När barnen har somnat blir det spel, gott vin, massa godis och ofta ostbricka (min personliga favorit i nästan alla lägen). I år ska vi dessutom stanna över natten och sova över vilket känns himla smidigt då vi slipper väcka och klä på sovande barn mitt i natten.

I år har jag en julefrid som jag inte har haft de senaste åren. I går klädde jag, maken, svägerskan och svågern julgranen och den blev riktigt fin.

Det blir en god jul i år.

Den här helgen...

... har fått en riktigt bra start.

Trött, trött, trött

Tröttheten sprider sig som en töcken över hela mig och jag är så väl medveten om vad det beror på. För lite sömn. Och för lite ljus. Dock så är det nära nu, den 21:a, 22:a eller 23:e (jag är osäker på det exakta datumet för en gångs skull) infaller årets mörkaste dag och efter det så vänder det. Då kommer ljuset åter och redan i mitten på januari är det t.ex dags att så chilipeppar. I februari tomater och paprika och sen, i mars och april, drar det igång på allvar. Då väcker jag övervintrande plantor och lökar, sår grönsaker och sommarblommor av både egenplockade frön och köpta.


Nu har jag precis gjort en stor brasa och ska sätta på kaffe. Sen blir det smörgåsar framför Tv:n med äldsta dottern, den minsta sover fortfarande.

God morgon världen! Snart kommer ljuset.

Om det där med ordval

Jag har alltid haft svårt för benämningarna "morsan" och "farsan". Jag vet inte varför men jag tycker att det låter nonchalant och lite smått elakt faktiskt. Orden har en negativ klang (i mina öron) och jag använder dem aldrig när jag pratar om mina föräldrar.

Likadant är det med ordet "ungar". När jag hör andra föräldrar benämna sitt/sina barn som "ungen/ungarna" så skär det i mina öron. Det låter hårt och okänsligt på något sätt. "Jag och ungarna ska åka och handla" sa en granne till mig häromdagen och jag kan inte låta bli att reagera i det tysta. Ordet är för mig fattigt på kärlek och det dyrbaraste man har känns värt att nämnas vid ett varmare ord, eller?

"Toa" är en förkortning jag aldrig använder. Jag säger alltid "toaletten". Inte heller säger jag "dagis" (vilket iofs är en rent felaktigt ord då det inte finns något som heter så längre). Dock så säger jag "äppeljuice" trots att det heter "äpplejuice".

Men alla är vi olika och jag använder säkert ord som andra tycker är märkliga.

Jag drömmer om....

.... ett nytt växthus. Helst byggt med egna händer och av gamla fönster. Eller ett stort modernt med ram av aluminium och stora fönster.

Juleljus

I skrivande stund står min man på en stege ute i snön och förgyller våra fyra stora syrener på framsidan med gnistrande och skinande ljusslingor. Varje år är det samma sak, hans "pyntaranda" väcks till liv och ute i isande snö hänger han upp slingor, drar elkablar och ordnar julfint på gården. Jag retas med honom och pikar honom även om jag innerst inne tycker att slingorna är mycket vackra och stämningsfulla.

Det börjar kännas att julen närmar sig. Vi har köpt ganska många klappar och S väntar på Tomten. En del av julmatsplanerandet är i gång liksom middagen för Annandagen som enligt en relativt ny tradition blir hemma hos oss även detta år.

Jag längtar till jul och jag längtar till nyår. Och så längtar jag till Nyårsdagen då den enligt min alldeles egna mångåriga tradition ägnas till att beställa årets första fröer, vanligtvis från Impecta. Att starta det nya året med trädgårdsplanering är mycket roligt och bättre start kan man (jag) inte få.

Nu blir det te innan sängen, i morgon ska vi ha ett gäng kompisar här på årets sista spelkväll. Må bästa laget (alltså kvinnorna) vinna!