Äntligen!

Nu händer det! Varje år får jag en varm känsla i magen när jag inser att ljuset är på väg att komma åter. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag är ingen vintermänniska.

Med ljuset kommer plantering och blomster. Jag tänker på lökarna som ligger under jorden, både de i rabatterna och de i krukorna i garaget. Ljuset ska så småningom väcka dem till liv och sprida vårkänslor. I år har jag planterat krokusar i gräsmattan (eller som maken sa: "Tina har grävt ner något konstigt i gräsmattan som ska få den att blomma". Det ska bli spännade att se om "de där konstiga sakerna" orkar ta sig upp ur vår förvånansvärt täta gräsmatta någon gång i maj.

Med ljuset kommer så mycket annat än det livsviktiga ljuset för växterna. Det kommer med värme, med vår, med smältande snö och med nytt år. På årets första dag ska jag beställa chili- och paprikafrön och när februari är förbi är planterandet i gång på allvar. Det är drygt två månader kvar av kall vinter innan vårvintern gör entré och därefter brukar det gå undan.

Jag har bestämt mig för att leva i nuet men just i mörkaste vintern är det svårt. Om jag får stå med ena benet i drömmen om den närmaste framtiden blir mörkret och kylan klart enklare att överleva. Som tur är står julen för dörren och det gör det hela förstås också betydligt lättare. Julafton blir med min familj och det är alltid lika mysigt. Mamma och pappa gör mängder med god mat och Tomten är alltid så snäll. När barnen har somnat blir det spel, gott vin, massa godis och ofta ostbricka (min personliga favorit i nästan alla lägen). I år ska vi dessutom stanna över natten och sova över vilket känns himla smidigt då vi slipper väcka och klä på sovande barn mitt i natten.

I år har jag en julefrid som jag inte har haft de senaste åren. I går klädde jag, maken, svägerskan och svågern julgranen och den blev riktigt fin.

Det blir en god jul i år.